Många som har syskon förstår säkert när jag säger att ens  första bästa vän i livet är sin bror/syster. Så kände jag i alla fall. Och det gör så himla ont när jag känner på mig at hon mår dåligt. Nu är det tydligen jag som gjort att hon mår skit.

Jag vill inte skriva så personliga saker om henne helt öppet på min blogg, så jag kommer skippa alla detaljer. Det jag kan säga är att jag har ingen aning om vad jag har gjort, och när jag frågar henne säger hon bara två ord. Jag känner mig som en idiot.

Hon har gjort något riktigt riktigt dumt. Känns som om hela min värld går under för det hon förstört för mig. Hon har nog ingen kärlek kvar för mig. Min plats i hennes hjärta har gått förlorat, och det känns som om inget mellan oss kommer bli bra igen.

Men fortfarande älskar jag henne, även om jag sitter här med 2 liter tårar som sugits in i min madrass. För det är väl ändå så, att en bästa vän alltid går att förlåta.







Förlåt om mina inlägg är lite deprimerande ibland. Kände att jag behövde skriva av mig lite..