Oftast tycker jag att mitt liv är för bra för att vara sant. Jag uppskattar verkligen allt och alla i min närhet. Jag är glad att jag är glad, och glad att jag tänker så positivt. Men ibland kommer jag att tänka på mina brister.

Jag har svårt med relationer, både vänskap och förhållanden. Svårt att vara öppen och social. Jag har alltid gått runt och tyckt att jag är socialt efterbliven, ful, konstig, pinsam, töntig och jobbig. Mitt jävla självförtroende vägrar bli bra. Har kämpat med det hela livet, men skit it. Det bara blir inte bättre. Mitt jävla självförtroende....... varför?

Bara för min "sociala efterblivenhet" känner jag mig så enormt ensam ibland. Jag har många vänner som respekterar mig för den jag är, men det är jag som inte kan respektera mig själv. Jag passar inte in någonstans, jag är ingen rolig person som folk vill vara med.

Vad är egentligen självförtroende? Kan man inte leva utan det? Kan inte folk också tycka att personer med dåligt självförtroende också är intressanta?

Fuck this thing called "confidence". I give up.