Det har jag blivit kallad många gånger. Saken är den att jag är bara blyg. Jag har inte det bästa självförtroendet, och när jag pratar med folk blir jag nervös för att jag tänker för mycket på vad de kommer tycka om det jag säger.

När jag gick i 6års-1an pratade jag nästan aldrig i skolan. Jag bara nickade eller skakade på huvudet. Jag vågade bara inte, var rädd för att folk skulle skratta åt mig. Jag vet inte varför jag var sådan, det har ingenting med hur jag hade det hemma att göra, det kan jag absolut lova. Jag fick gå extra svenska-lektioner bara för min blyghet. Jag minns en gång när min extra svenskalärare stod på andra sidan rummet (det var ett väldigt litet rum) och tvingade mig att säga något så högt att han hör. Jag vågade verkligen inte, jag var jätte rädd men han tvingade det ur mig. Jag hatade honom verkligen.

Men under 1an vågade jag lite mer. Jag pratade väldigt mycket med mina närmsta vänner, nästan för mycket. Jag var alltid lärarens lilla ängel för jag var så "oskyldig". Jag busade skitmycket med kompisarna, men jag fick aldrig skit för det. Sen utanför skolan hade jag massa killkompisar som jag lekte med. Jag tyckte det var kul att göra saker som killar gör, som att leka med leksaksgevär, åka skateboard, dra ner varandra i marken osv. Leka prinsessa och ha klänning på mig var aldrig min grej.

Jag ska gå ut 9an nu, men jag är fortfarande något blyg. Att gå fram till några och bara snacka känns konstigt, jag är för rädd för att de ska tycka att jag säger skitkonstiga saker. Kommer det fram folk till mig och vill snacka är inget problem, då vet jag att de vill snacka med mig. Att gå runt bland främmande folk utanför skolan och bara snacka är det inga problem med heller...

Jag är inte rädd för vad folk kommer tycka om min stil, det är nästan med det jag kommunicerar. Jag får en massa uppmärksamhet när jag är den jag är, och det tycker jag är skitkul. Folk kommer fram och säger att jag är skitcool och sånt, och då kan jag snacka asmycket med dem, då vet jag ju lixom att de är intresserade av mig.

Ja... hoppas ni hatare fattar hur jag tänker... Jag är bara en nervös unge som bara vill snacka när andra vill snacka. Om ni vill snacka så bara komoch snacka istället för att sitta där och mumla om hur efterbliven jag är.

I'm just being me