Har varit en helveteseftermiddag idag.

När vi var ute under rasten skulle några killar i klassen sparka ner cyklarna med en fotboll.. och ni vet hur hårt de sparkar... Såå där gick jag med vännerna och precis då hör jag värsta smällen, och jag märker att de träffat mig med den stenhårda fotbollen rakt i mitt huvud typ 3 m efter de sparkat. Jag blir typ snurrig och står där ett tag för att fatta vad som hänt. Sara får panik och ba "OMG GICK DET BRA!!!?????" Jag ba "ehhh... ja....?".

Jag e inte så känslig som de flesta tjejer är, jag är ingen drama queen om kan säger så. Jag har aldrig gråtit in public, eller vikit mig av smärta för att visa hur ont jag har. Det är ändå aldrig nån som bryr sig om jag mår jätte dåligt har jätte ont eller svårt att andas etc (förutom föräldrarna förstås), . "Erika klarar sig. Det gör hon alltid". Men ibland, bara ibland, vill jag att någon ska bry sig.

Hans kompisar viker sig av skratt, ja, hur kul är det? Min skalle kunde spruckit? Haha, men de är ju så himlans fula och omogna så de får väl stå där och garva, de där äckliga människorna. Han som sparka kom i alla fall direkt och frågade om det gick bra och bad om förlåtelse.

Sen gick vi in för att försöka få tag i skolsystern för den där smällen lät inge bra och jag var fortfarande snurrig. Menmen, hon hade dragit hem. Happ, då får jag väl klara mig då.

Under SOn mådde jag jätte illa och visste inte vad jag skulle göra. Menmen, jag tänkte att jag klarar mig.

Vi drog hem till Sara för vi skulle "plugga" tsm (det blev ju aldrig av..) och då fick jag skitont i huvudet!!! Jag åkte hem vid nio, och la mig i sängen för att se om jag mådde bättre efter nån timmes sömn. Men nej, jag har fortfarande skitont i huvudet!!!



Jag kan inte stanna hemma från skolan imorrn för jag har ett omprov som läraren sa att jag måste gå på och jag får ingen ny chans oavsett om jag blir sjuk eller inte. SHIET!!!