Jag har aldrig tyckt att jag är som alla andra, aldrig passat in. Men det är inte alltid negativt, för ibland passar jag in genom att inte passa in. Jag är liksom jag, och det finns bara en av mig, och jag gillar att inte passa in. Makes sense? Nej.

Jag vill också uttrycka mig i stil, kläder, hår, skor osv. Att liksom inte passa in på utseendet heller. Vill alltid vara något annorlunda än de andra. Under de senaste månaderna har jag tappat lite av mitt "riktiga jag". Jag är samma person på personligheten, men nu klär jag mig ofta så tråkigt. Jag som alltid älskat att galna till allt, think outside the box, sticka ut. Orsaken kan vara den dystra, kalla, gråa vintern, eller gymnasiet. Ibland tänker jag "jag vågar inte". Sådana tankar har jag aldrig haft förut, men nu känns det viktigt att bli accepterad. Jag har inte ändrat på min personlighet för att bli accepterad, jag är fortfarande blyga, men galna och töntiga jag, för jag vill ha vänner som gillar min personlighet. Men bara utseendet, stilen, hur jag visar upp mig själv, det är annorlunda. Jag hatar det. Ibland klär jag mig kanske lite annorlunda, men inte varje dag. Vad har hänt? Vill så gärna ha tillbaka tankarna om att jag är lite galnare än alla andra, och att folk gillar det.

Förut sa folk ofta att jag inspirerar, är en bra förebild, att de beundrar mig, och att jag är lite sådär skitcool. Wow, saknar den tiden då jag försökte vara lite coolare än alla andra. Hoppas jag får tillbaka det artistiska i mig när det blir varmare. Jag tror faktiskt att det kommer, så småningon, tillsammans med värmen.