Åt 3 nybakade kanelbullar till frukost. Fin start på dagen. Nu sitter jag och lyssnar på Maroon 5 medans jag pluggar fotografi. Inte för att jag vill plugga, utan för att det var en läxa, men den här gången är det helt okej, foto och film är det enda jag inte har mycket emot att plugga. Artisteri är det jag vill hålla på med resten av livet, men det är inte många som tror att min framtid som artist kommer bli bra. Det är hård konkurrens och svårt att försörja sig med. En av miljoner klarar det, men om jag bara ger upp blir jag bara noll i miljonen, right? Varför ska jag ge upp?

Åter till ämnet så är det här en fin söndag. Ännu finare skulle det vara att vakna med en fin pojk vid min sida. Någon som kan skratta åt mina sjuka skämt, någon som kan acceptera min konstighet, någon som får mig att känna mig fin. Det är väl inte helt omöjligt? Eller är det?

Problemet med mig är att jag har tendens att stöta bort alla killar som någonsin varit det minsta intresserade av mig. Jag ser ut att ignonera, men sanningen är att jag är enormt blyg. Jag har ärligt talat aldrig träffat någon blygare än mig. Och när jag väl vill säga något blir det bara fel.

Jag vet inte vad det är som orsakat mitt dåliga självförtroende. Jag har inte haft det lätt i skolan, har aldrig känns att jag passar in, försen nu i gymnasiet. Jag har alltid varit den där sjuka tönten som aldrig snackar. Varför? För att jag är så rädd att saker ska bli fel.



Självförtroende är inget man bestämmer sig för att bara skaffa. Det tar sin tid, om inte en evighet. Har blivit erbjuden massa modelljobb lite överallt, men jag har aldrig riktigt tackat ja. Folk kommer döma mig, ständigt kommer folk tänka "Varför är hon där? Hon passar inte in." Men i vinter kanske jag åker till japan och jobbar för en av japans största modetidningar, eftersom att min modellscout tjatar. Det känns väl bra, lite fin får jag väl känna mig? Det här är första gången jag någonsin sagt det här med modelljobben, kände att det kanske var dags nu. Har alltid varit rädd att folk ska döma, men nu orkar jag inte bry mig. Japan, here I come.